Våga res ensam!

[inha]

Jag har läst här på forumet bland inläggen om att resa ensam för att ingen kan/vill följa med på resan. Det som binder samman inläggen är att den som ska åka ensam är orolig och pirrig inför steget till sin första ensamresa.

Kan absolut förstå det här med att vara orolig och pirrig inför resan, för det var även jag när jag åkte på min första ”ensamresa”. Åkte då till kanarieön Fuerteventura (år 2004 i januari).

Mest var jag pirrig över att sitta ensam på en restaurang på kvällen och känna allas blickar för just att jag var ensam… Fast jag tror att jag mer bara snurrade till det i tankarna än vad jag behövde göra, för det gick hur bra som helst på resan och hade jätterolgit. Träffade även annan resenär som var ensam och vi hade kontakt under veckan.

Jag tyckte jag kom över pirrigheten rätt så fort. För man träffar så otroligt mycket trevligt folk. Det beror ju så klart på hur man är själv.

I somras gjorde jag en till ensamresa och då till ön Naxos för en vecka i juli. Kände mig faktiskt rätt bekväm med det. För på plats så träffade jag (helt oplanerat) folk i alla åldrar och vi kom bra överens, vilket gjorde att vi umgicks hela veckan. Vi sågs antingen på stranden, på utflykten, eller på kvällen för att äta middag ihop. Vi hade inga "måste följa med"-grejer, utan kände man att man ville följa med så gjorde man det, annars var man för sig själv.

Det jag vill komma till med detta inlägg är att uppmana alla där ute att våga åka själv om du inte finner någon att resa med. Klart du ska åka! Och du törs! Man får så mycket bra erfarenhet och träffar alltid andra som är på resmålet, vilket gör att du får nya kontakter.

Det finns många fördelar med att åka själv, som bla att du bestämmer själv resmålet, boende, utflykter, matställen. Du har bara dig själv att tänka på.

En på forumet skrev, citerar: "Är man själv öppen och nyfiken så öppnas många dörrar." En mycket bra tanke att ta med sig vad man än gör i livet.

Trevlig resa!