Den tyska kyrkogården på Kreta

[Netwolf]

Jag är ju inte den som är speciellt bra på att skriva resebrev. Har en "hel låda" med refuserade resebrev. Kanske är ambitionerna lite högt ställda!

Men ok, jag gör ett försök. Detta handlar inte om någon hel resa, utan om en speciell upplevelse. Jag besökte nämligen den tyska krigskyrkogården på Kreta. Kan det va så intressant då, kanske vän av ordning frågar sig? Ja, för mig som är (nördigt!) historiskt intressserad tyckte att det var otroligt intressant och spännande.

På Kreta finns två stora krigskyrkogårdar. De allierades vid Souda bay och den tyska vid Maleme. Damerna i sällskapet var inte alls hugade att ranta runt på en kyrkogård, så de ville bli avsläppta i Platanias, för att ranta runt i affärer (urtrist enligt mig!)

Att hitta till kyrkogården är lätt och bra skyltat. Kommer man på motorvägen från Rethymnonhållet, så svänger man av mot Platanias. Fortsätt sen mot Maleme, sen ser du skyltar som visar vägen.
Själva kyrkogården ligger uppe på en höjd, men det är inget berg direkt, då allt är rätt platt i Maleme. Att promenera dit från landsvägen (busshållplatsen) är ingen större match för en med normal kondition.
Kyrkogården ligger vidunderligt vackert med utsikt över Maleme. Som på alla kyrkogårdar infinner sig en lugn stämning även om just denna är lite speciell.


Tips! Ta gärna med vatten, för det är lite dåligt med skugga, även om några enstaka träd erbjuder lite skydd. Det var 35 grader dagen jag var där, så det blev rätt varmt. Det finns dock en liten cantina/kiosk vid ingången där man kan köpa kalla drycker. Entrén till kyrkogården är för övrigt gratis.



På denna plats vilar kvarlevorna av 4.465 tyska soldater (den allierade har nästan lika många)! Det är ändlösa rader med dubbelgravar, ibland upp till sex st i varje.



När man står där och ser ut över gravfälten, får man en inblick i krigets vansinne. Bara att ta hand om alla kroppar, måste ju ha varit en mardröm för båda sidor. Invasionen av Kreta skedde den 20 maj 1941 och det är skrämmande att se hur många som stupade just det datumet. Det är som att bevittna en apokalyps, där sten efter sten har 20.5.41 som dödsdatum


Det känns bisarrt att se alla gravstenar som har det datumet, även om många klarade några dar till. Som denna pöjk - Korpral Meyer. Han klarade invasionsdagen, men stupade sen fem dagar senare. På sin 20-års dag! Tänk dig hans avfärd från Aten. Hur han dagen före skrivit hem till sina föräldrar och de i sonens bortavaro firade hans 20-årsdag. Man vet ju själv hur man var när man var 20. Man visste ju ingenting om livet och var knappt torr bakom öronen. Vad visste denna grabb? Förstod han vad han var med om, eller var han indoktinerad och förstod? Vi får aldrig veta, men man undrar ju hur människan bakom soldatuniformen var.


Alla kunde inte identifieras utan las i omärkta gravar.


Vallmoblomman är en symbol för de stupade i första världskriget, men används även här. Blomman växer ju vilt på Kreta, så det är passande just här.


Vissa namn klingar nordiskt


Tyska soldater som begraver sina döda


Tyska fallskärmsjägare landar på Kreta


Vissa namn förpliktigar, som tex detta. Var han månne släkt med sin berömda namne?


En fallskärmsjägare som deltog i slaget om Kreta, men faktiskt överlevde är den tyska tungviktsvärldsmästaren Max Schemling. Han var tydligen antinazist, men tjänstgjorde ändå i den tyska armén. Han dog först år 2005, 99 år gammal.


Här ligger många stupade med graden korpral (Gefreiter). En annan tysk korpral överlevde första världskriget, skaffade sig en liten mustasch och satte sen hela världen i brand. Tänk så olika livets lotter faller!

Här vilar också – märkligt nog, kommendanten General Bruno Bräuer. Han anklagades för 3.000 kretensarers död. Han avrättades av grekiska myndigheter efter kriget. Kanske fick han en plats här, då det senare verkar ha uppdagats att det var hans efterträdare General Müller som var ansvarig för de flesta illdåden. Han avrättades samtidigt, men ligger inte begravd här. DET vore konstig då Müller fick epitetet ”Slaktaren på Kreta”.


En fascinerande historia är den om bröderna von Blücher. De tre bröderna hoppade i fallskärm över Kreta och stupade sen allihopa samma dag. Yngste brodern var bara 17 år! Det föranledde tyska myndigheter att låta den fjärde brodern slippa sin tjänstgöring i Kriegsmarine och bli hemförlovad till sin mor. En sorts tysk ”Rädda menige Ryan” alltså. På gravstenen finns dock bara två namn. Mellanbroderns kropps återfanns nämligen inte.



Notabelt är även att bröderna von Blücher var ättlingar i rakt nedstigande led till fältmarsalk von Blücher, som gav Napoleon på nöten vid Waterloo.

Man lever sig nästan in i historien. Unga pojkar, knappt tjugo år. Hur tänkte dom? Var dom rädda? Vad sa dom till varann inför avfärd?
Den tyska ockupationsmakten på Kreta bestod till största delen av fallskärmsjägare. SS fanns t ex inte på ön alls. Inte för att det ursäktar något. Vi ska inte glömma att den tyska ockupationsmakten begick fruktansvärda övergrepp mot civilbefolkningen och massakrerade invånarna i flera byar som t ex Kondomari och Viannos.




Det finns ganska mycket information att läsa i entrén. Där står det både på grekiska, tyska och engelska. Det var en del tyskar där vid mitt besök, vilket inte var så konstigt. Kanske hade de några förfäder som låg begravda där? Många gravar har färska blommor, så någon har uppenbarligen satt dit dom.

Varför finns då dessa kyrkogårdar från ett krig som tog slut för nästan 75 år sen? Ja, det är för att påminna oss om det som hände och att vi aldrig aldrig får glömma. I dessa tider när brunskjortornas stöveltramp hörs igen, borde det vara obligatoriskt för alla skolbarn att besöka dylika ställen årligen. När man ser detta i verkligheten, så går det verkligen in vad krig kan ställa till med.

/Netwolf