När vi var analoga

[Kalimera]

Det fanns en tid när vi alla - så att säga - reste analogt. Då var det pappersbilder som gällde, och man slösade inte med bilderna som man gör idag.

Vi brukade ta kopior på bilder som vi hade tagit på folk som vi lärt känna, eller haft en speciellt möte med. När vi träffades igen (det kunde gå flera år beroende på var i Grekland vi reste) så gav vi bort bilder. Det var oerhört uppskattat. Jag tror inte att så många greker ägde en kamera på den tiden. Vi kände oss lite som Karl-Bertil på julafton.




Denna bild tog vi med oss till damen som ägde en av tavernorna i Tholaria på Amorgos. Hon blev så rörd att hon började gråta.