Vintersvampar i Pefki-byn

[Fysimera]

För några dagar sedan tog vintern ett hårt tag om Kreta. Kyliga nordliga vindar och tunga moln fyllda med snö, hagel och regn vällde in, temperaturerna sjönk till några grader. Vi åkte med några vänner på en biltur till Mirtos på sydöstra Kreta där det vanligtvis är lite varmare än på norra kusten.
Inte denna gång, snön dekorerar nu även Tripiti bergen öst om Agios Nikolaos, detta har vi inte sett under alla våra Kretaår.

Dessa kalla vinterdagar lockar inte till vandringar, kanske det är som skrivs i tråden om Förändrade resvanor att man blir lite bekvämare med åren, man vill inte vandra i regn och kyla som förr. Träden fäller vattendroppar, marken är mjuk av allt regn, foten sjunker in i leran. Däremot kan det vara mysigt att ta en biltur till avlägsna byar, leta efter öppna kafenion där lokalbefolkning samlas runt den äktagrekiska järnkaminen zomban för att trivas i värmen med vänner och en liten matbit med tillhörande dryck. Vi körde österut genom den livliga staden Ierapetra, förbi Makrigialos som slumrat i vinteride och upp till en liten by Pefki. Snö på vägen, regnet övergår till snöblandat, landskapet tappar sina färger, allt ser svart-vit ut.
Bykafenion var dock öppen, det rykte ur den rostiga skorstenen. Inne satt en samling människor och väntade på att svamparna på järnkaminen skulle bli färdigstekta.

Vi beställde kaffe och husets egen raki, lagad med granatäpple, honung och kanel, värmande gott. Damen på kafenion bar små tallrikar till bordet – oliver, gurka, bröd, ägg, korv och så dessa svampar, sköljda med citron, så smakfulla. Vissa svampar kanske liknar lite våra riskor.

Själva svampplockaren, en ung man satt med i bysällskapet. Han hade plockat svamparna tidigare på morgonen i snön uppe på berget ovanför byn. – Fyra kilo, han berättar med stolthet. – Ni kan lugnt äta dem, han säger. – Jag känner svamparna här!

Att plocka svampar på Kreta är inte helt lätt. Svampar som liknar våra nordiska svampar är inte nödvändigtvis desamma. Man säger att svamparna som ser likadana ut på olika håll av Kreta inte behöver vara samma svamp. Man poängterar lokalkännedom över allt annat när man skall plocka svamp. Bäst är det att hitta någon som handgripligen kan lära en att hitta rätt.

Några år sedan hittade vi en stor svamp som liknade precis vår egen kantarell, även till doften. Den plockade vi med oss och när vi senare stannade på en bykafenio visade vi svampen till husmodern där. – Ohi, ohi, nej, nej, ingen bra svamp, inte äta den! varnade hon. Ett tag senare kom mannen i huset hem och vi tog fram samma svamp och visade den. – Poli kala! Ritkigt bra svamp, läcker! prisade han. Något förvirrade tittade vi på svampen. Ännu en äldre kvinna kom till kafenion och vi plockade fram svampen igen. – Ohi, ohi, nej, nej, inte äta den, farlig, farlig! förskräckte hon oss.

Så vad skall man tänka om detta! Skall man tänka att denna svamp var ätbar endast för män? Eller kanske ville inte dessa damer att vi hittar deras svampställe och tömmer den av dessa underbara kantarelliknande läckerheter! Det som är annorlunda här i Grekland jämfört med oss nordbor är att vi här inte har samma allemansrättigheter som vi är vana med i Norden.
Här plockar man inte svampar på andras svampgömslen. Däremot gäller allemansrättigheter horta, vilda grönsaker samt örter som växer vilt här. Ingen kör dig bort när du plockar timjan eller lagerblad vid stigkanten.


Men om man en kylig vinterdag kommer in i en liten bykafenion som redan har sett sina bästa dagar och har udda dekorationer på väggarna, om man där just då steker färska skogssvampar på järnkaminen, kan man vara säker på att man får smaka dem. Finns det något bättre sätt att tillbringa en ruskigt kall och regnig vinterdag än i värmen av vänner och god mat!
Kvällen bjöd på en vacker solnedgång i Mirtos.


Till vår stora glädje var våra vänner Jannis & Hilkka i Mirtos för att plocka oliver, dom bjöd på en som alltid god middag på sin taverna Katarina som är stängd för vintern.

Jannis framförde en hälsning till alla sina Kalimera vänner.

Nästa morgon kom solen fram igen men då var det hemresedag för oss.


Anna & Olle