Nyss hemkommen från årets månad i Pigadia. Till skillnad från i fjol, då vi var turistguider nästan hela tiden för ditresande nykomlingar på ön, har vi i år bara fått ägna oss åt det vi själva kände för att göra. Ja, förutom de dagar då Fred har varit tvungen att jobba, förstås. (Vet inte om jag ska sätta en glad eller ledsen smiley här. Det är trist att inte kunna göra det vi hade planerat för att det helt plötsligt kommer in ett brådskande arbete, men samtidigt är det ju bra att han får jobb ... ) Nåväl, här är några av de nya intrycken vi fick:
Orca, glasbottenbåten, tog vi en tur med. Det går både dags- och kvällsturer och vi åkte ut en kväll. 12 Euro per vuxen, 8 för barn. Turen tar ca 40 minuter. Vi såg en del randiga fiskar längst inne i hamnen, en muräna och en bläckfisk samt några utlagda "överraskningar".
Det som slog oss mest var hur LITE fisk vi såg. Kanske det är mer på dagen. Får hoppas det.
Det byggs en ny
bensinstation utanför Arkasa. Jobbet gick med vanlig grekisk effektivitet - siga, siga - så den kanske blir klar till slutet av säsongen
men det kommer definitivt att bli ett bra tillskott för den västra och nordvästra delen av ön; så slipper de åka ända ner till Pigadia för att tanka.
En av våra favorittavernor
El Greco har förändrats. Nu kan man inte längre sitta däruppe och äta, och de har inte heller kvar paradrätten lamm i ugnen med ost och briam, utan de har bara grillrätter.
Men deras förrätter är fortfarande väldigt bra - deras dolmades är suveräna - och man får fortfarande en liten ouzo innan man beställer.
I år fick vi även tillfälle att prova restaurangen på det ombyggda
Hotel Parasol, och den är lika bra som tidigare. Fantastiskt vällagade, nyskapande rätter. Där får ni inte missa lammfilén!
För riktigt högklassig mat i mysig miljö rekommenderar jag
Taverna Poseidon ovanför Damatriastranden. Det sägs att kocken har vunnit den grekiska upplagan av Masterchef och hon har jobbat på Michelinrestauranger. Det kan jag mycket väl tro, för oj, vilken mat! Dagsfärsk tonfisk som hade förvandlats till en matig tartar. Små räkor med citron och vitlök, delikata! Vi satt och stönade av vällust för varje tugga. Vill ni kosta på er något sensationellt, åk hit! (Alla rätter på menyn är inte dyra, men vi åkte ju inte hit för att äta souvlaki.
Vi kunde inte hejda oss utan tog dagens rump steak ā 19,90 och varsin gudomlig dessert också, så tillsammans blev det här resans dyraste måltid, nästan 80 Euro. Men det var definitivt värt det! Det var ju när allt kommer omkring både Canada Day och vår förlovningsdag ...
)
Vi provade också fjolårets nykomling, sushirestaurangen
Stacey's Yum-mee, så nu har vi gjort det och behöver inte göra om det. Förrätterna, tempuraräkor och sesamkyckling, var riktigt goda. Sen tog vi en "sushi plate mix" för två, med 24 bitar sushi och sashimi och den var väl sådär. Fiskbitarna smakade i princip likadant, dvs ingenting om man inte lade till soja och wasabi. Sen orkade vi inte med Staceys servila, nästan krypande, sätt att försöka vara gästerna till lags, så vi kände oss befriade när vi steg ut därifrån.
Vännen Gert, "AJ" från Acropolis och senare Pot Pourri, har lyckats skrapa ihop tillräckligt för att kunna starta sitt eget ställe,
Gallery Bar Art, med mycket lyckat läge på hamnpromenaden nära amfiteatern. Trevligt café att sitta vid med en drink eller kaffe och titta på folk som flanerar förbi. Lätt att slinka in där när man har ätit på någon av de omgivande tavernorna.
Vi hoppas det går bra för honom.
En av de omgivande tavernorna är en nykomling för i år.
Taverna Perdika i Menetés har öppnat en "filial" på hamnpromenaden, och den måste ju provas. Jodå, maten var god - förutom min ugnskyckling som var torr och potatisen överkokt så den var seg - men jag måste säga att menyn inte är speciellt intressant. Samma grekiska husmanskost som finns överallt, så det är inget som får den att sticka ut. Tyvärr. Man kan inte ha samma maträtter som alla andra, det måste finnas något extra som lockar in folk när det är så stor konkurrens som där. Att herrn i huset står där och säger "best food" till de förbipasserande hjälper inte.
Helt av en slump prövade vi
Taverna Marina. Ni vet, den där ensamma tavernan som ligger ute i ingenstans mot slutet av strandvägen när man kör och ska tanka?
Nåväl, vi hade varit och tankat och det var lunchdags, så vi svängde in bara för att testa. Även den har den vanliga husmanskosten, men har man inga konkurrenter kan det vara tillräckligt. Det kom några gäster då och då, men gott om plats var det.
Mysigt att sitta där, dock. Utsikt ner över stranden, gulliga kattungar och riktigt god mat.
En dag var vi på väg till Volada för lunch, men så tänkte vi vara litet äventyrliga och ta oss upp till Lasthos för första gången. Det var inte helt enkelt att hitta först, så jag körde en bit och trodde att det var fel väg, vände och körde tillbaka och DÄR såg jag skylten som pekade mot den väg jag först hade kört. Någon eller något hade vridit den så den inte syntes när man kom från rätt håll.
Jag körde och körde, uppåt och runt och neråt, och trodde flera gånger att jag kört fel, men här och där stod små uppmuntrande skyltar med
Taverna Kalí Kardiá. Fantastiska vyer utefter vägen! Och till slut kom vi fram och fick oss en minnesvärd stund med god mat och trevligt sällskap av Thanasis.
Det har dykt upp en hel del nya affärer. Gatan som går från kompasstorget bort mot stranden, som tidigare har varit bara en mörk och trist bakgata, har blivit uppiggad med flera små och större turistaffärer. Riktigt trevligt att gå där numera. Tidigare har det bara varit en transportsträcka.
Vår lille gubbe som vi har köpt lokal olivolja från i alla år, har blivit änkling och sålt sin butik, så nu är det en tjej som har diverse olivprodukter där, men ingen äkta Karpathosolja. Butiken bakom Pot Pourri har bara 25 cl-flaskor. Affären som ligger i det upprustade huset mitt emot Giannis Panaretos smyckesbutik har lokal olja i 50 cl-flaskor. Men så hittade vi oljekällan!
I Finiki, bakom Nikos taverna, ligger en liten butik som enbart säljer lokalt pressad olivolja och några tvålar. Ägaren pressar oljan själv och buteljerar i ett stort rum bakom butikslokalen. Där kan man köpa Karpathosolja i stora mängder, även i dunkar, så där shoppade vi runt!
Bouzoukispelaren Flourios spelar numera på
Sardeles BBQ de flesta kvällar i veckan. Det ligger bakom Konstantinos Palace, där Maistrali låg förut. Fantastiska fisk- och skaldjursrätter har de där. Värt ett besök, minst.
På
Pelagos spelar nu unge Giannis bouzouki tillsammans med Xronis de flesta kvällar. Han är riktigt duktig och har blivit ännu bättre sedan i fjol. Efter pausen vid tiotiden brukar även sångaren Vasilis Moustakakis dyka upp, och då blir det litet mera tryck. Runt elva har de flesta turisterna gått och lagt sig, och då kommer grekerna.
Då är det dags för allsång och spontandans.
Vännen Vasilis Xalkias sjunger på Minos Beach på måndagar tillsammans med Mimis Panaretos och ett par tillresta musikanter från Kreta. På tisdagar sjunger han på Flisbos och övriga kvällar jobbar han som kypare på Apse Svise vid taxitorget.
Nu ska jag ladda upp fotona och så småningom berätta mer om vår kväll på Minos Beach ...
Karin
som inte riktigt har landat ännu