Sv: Eleni
Jag tror att ett skäl till att de här förfärliga händelserna inte är så kända är den ovilja som finns att prata om den gamla hemska tiden. Jag har lärt känna många gamla människor , de var barn under krigen, och de vill inte att man rotar i det som hände. I alla fall inte ytligt och med syfte att få fram tragiska och "intressanta" fakta.
Inte bara barn togs över gränserna. En man jag kände i Aten 1968 hade just fått tillbaka sin mamma från Albanien, i dåligt skick efter att ha arbetat med att bygga vägar. Jag besökte dem åtskilliga gånger som sjukgymnast.
En gammal man i Aten berättade att hans son blivit bortrövad och det ledde till åratals jakt upp och ner över Grekland under inbördeskriget, dock fick han aldrig tillbaka sonen.
Många finns kvar i livet, som evakuerades till Turkiet och Palestina för att överleva krigstiden. De har någorlunda bra historier att berätta.
Min mans familj drog till Aten eftersom Dodekanesa dominerades av italienare, dessa lär dock ha varit hyfsat hyggliga, det säger man även om de tyska soldater som blev akterseglade i krigets slutskede, och behövde hjälp av befolkningen.
Krig är ont och tar fram det värsta hos människan.
|