Citat:
|
Ursprungligen postat av Elisabet
Ujuj Peter, ska du säga så om en fråga som du vet att jag inte kan låta bli att inveckla mig i  |
Jag visste väl att det var som att peta på en inflamerad böld
Och det som gör så skönt ont... Hi hi hi...
Men du vet ju att jag inte bara är allmänt djävlig, jag är även då och då även överdjävlig. Så jag ringde till MAS (Malmö Allmänna Sjukhus) i kväll och fick prata med en (i o f s AT) läkare där. Men han menade att man inte alls behöver varit utsatt för det "elaka" proteinet tidigare för att få en allergisk reaktion. Och jag hoppas verkligen att han vet vad han pratar om! Han menade att man kan reagera direkt när ett okänt protein kommer in i kroppen.
Jag har faktiskt varit med om detta i ett synnerligen obehagligt sammanhang. Ett tidigare ex fick ett stick av en bålgeting. Hennes son, sex år gammal, fick tre stick (!) men reagerade inte alls. Jag klarade mig ostungen dock. Getingarna förstod väl att jag var elakast på plan...
Detta hände ute i St Anna skärgård, långt från all ära och redlighet... Och ex:et gick in i en anafylaktisk chock. Hon hade dock aldrig tidigare blivit stungen av någon bålgeting. Som tur var så hände detta när jag precis fått "mobiltelefon". Dvs en apparat som var fastlåst i bilen och tog upp halva bagageutrymmet.... Så det var bara att ringa 90 000, låsa sommarstugan och lasta in hustru och barn i Audin och vrålköra mot civilisationen. Ambulans och akutbilen mötte vi ung. halvvägs, så då släppte mitt ansvar. Som väl var var hon "syrra" på IVA och förstod vad det var som höll på att hända och vidtog åtgärder därefter. Efteråt på sjukhuset så sade läkaren till mig att hon hade haft ca 10 - 15 minuter kvar om vi inte mött akutbilen! Och från den punkten där vi möttes så hade vi fortfarande ca 30 min kvar till stan´..... Så där försvann alla mina ev. betänkligheter mot mobiltelefoni....
Men killarna i akutbilen hälsade glatt: Nämen är det du Eva, och tryckte i henne adrenalin, cortison och kalk... Men jag fick se hennes EKG-remsa på sjukhuset, och den såg inte kul ut...
Och Christopher, grabben, frågade senare: Kan du inte köra som du gjorde när mamma var dålig? "Det var roligt..." Ha ha ha.... Och får jag tag på den faan som vägrade flytta på sig trots att jag kom i hög hastighet bakifrån med både varningsblinkers och helljus på, så ska han få stifta bekantskap med min ilska... Jag lyckades efter några minuter ta mig förbi honom och han kom senare ifatt när vi stannat hos ambulansen och akutbilen med "blandarna" på, så jag hoppas jag han förstod att det var allvar och skämdes som en hund resen av vägen...
Akutbilskillarna sade till mig att köra lugnt och stilla in till stan´, vilket jag gjorde med "Stoffe" i baksätet... Bröt nog inte ens mot hastighetsbestämmelserna som jag annars brukar göra... Det var ju liksom inte mycket jag kunde göra...!
Men parkerade naturligtvis totalt regelvidrigt utanför akutintaget och letade upp dåvarande medresenärens rum... Och hittar då ett ex som ser ut som hon drabbats av galopperande vattenkoppor...
Urtokaria (utslag) över hela kroppen och hon var inte på gott humör...
Det kanske inte underlättade när jag glatt kom in och sade till henne att sluta ligga där och simulera... OUPS... Läkaren tittade först på mig, sedan på exet, och sedan på mig igen, och började sedan asgarva... Det berodde kanske på att vi faktiskt kände hälften av personalen, och umgicks med en del....
Men exet var INTE glad...
15 min senare var vi dock på väg hem och allt gick bra. Den gången.
Men för att nu runda av det hela så måste jag, och läkaren på MAS, reservera oss mot att man måste ha träffat på det allergiframkallande proteinet tidigare...
Peter