Och nu har vi provåkt det lilla tåget. Det avgår varje hel timme utom avgångarna 14, 15 och 16 eftersom de tiderna under juni, juli och augusti "does not exist" enligt den lilla pamfletten vi fick.
Nåja, vi siktade på åttatåget, så vi kunde gå och äta middag efteråt. Det satt ingen på tåget, så jag frågade föraren om det verkligen skulle gå ett klockan åtta, men han sa bara po-po-po, det är ju tio minuter kvar! Nåväl, vi äntrade vagnen och väntade. Och väntade. Och väntade. Men det kom inga fler som ville åka, och föraren tittade menande på oss vid ett flertal tillfällen. Tio över åtta stängde han av motorn och gick därifrån, förmodligen i hopp om att vi skulle tröttna och kliva av. Men det stod inget i pamfletten om att det skulle krävas ett minimiantal passagerare, så vi satt kvar tills han kom tillbaka fem minuter senare. Då tog han en vända runt och kollade att alla dörrar var ordentligt låsta och sedan gick han äntligen och hämtade lilla biljettapparaten och lät oss köpa tre biljetter ā 4 Euro. Motorn startades, visslan tjöt och vi for iväg längs hamngatan, bara vi tre i ett alldeles eget tåg...
Utefter vägen stod folk och vinkade, kända som okända. Vasilis stod utanför Eviva, och på Pelagos hade inte musiken börjat ännu, så där vinkade hela familjen Panaretos med vänner glatt åt oss.
Det var riktigt trevligt att åka där i sakta mak, trots att vi redan hade åkt samma sträcka med Vasilis tidigare på dagen. Man ser betydligt mer från tåget. Och så går det långsammare...
Färden gick utefter strandvägen ända bort till Mediterranean, där vi vände och for tillbaka. Då och då tjöt tågvisslan; ibland skriade tåget som en åsna. Hundar sprang efter och skällde. Barn sprang efter och vinkade, de som inte rent av åkte skateboard eller rullskridskor. Tillbaka hela hamnpromenaden, förbi en mängd kända ansikten på tavernor och barer.
Vände ute på hamnplanen för att köra tillbaka och parkera nedanför kyrkan. Då var klockan nästan nio, och nu stod där en stor grupp människor som ville åka med nästa tur.
Trots att färden var skumpig och sätena hårda, tycker jag att det var en trevlig tur med en hel del utvecklingspotential. Jag skulle önska att det fanns möjlighet att hoppa av utefter vägen, för att kliva på igen någon tur senare. Och någon form av turistinformation under resans gång skulle inte heller skada. Och mjukare säten...
Men det var kul!
Karin
en erfarenhet rikare