[Monica P]

Här tänkte jag göra kväll, bara en titt på kalimera först...Thira, Riitta, det jag gör är inte ett dugg i jämförelse med vad de andra i gruppen gör.

Jag skulle vara mer aktiv om jag inte hade gammeljajan att ta hand om, så är det bara, men nu får jag hålla mig i periferin.

Det är tragiskt och så nära inpå oss, inte bara den vanliga, vid det här laget, synen av folk som går omkring här på stan i väntan på att Diagoras ska komma så att de får fortsätta till Aten och nästa etapp av sin resa, utan extra beklämning och sorg när man ser kustbevakningen kommer till hamnen och lyfter upp den ena svarta säcken efter den andra. När helikoptern dånar, när fiskebåtar och turistbåtar och småbåtar åker till olycksplatsen och hjälper till att bärga överlevande och drunknade.

Gruppen goda människor har haft mycket att göra denna långa dag. Jag kan bara föreställa mig hur det känns för unga poliser , för sjukhuspersonalen, för alla som ska stötta dem som mist alla sina anhöriga, för dem som ska organisera identifiering, ordna med begravningar (troligen Kos) och allt det som hör till administrativt.

De som klarade sig har fått torra och varma kläder, mat och sängplats, sympati och vila, men hur de känner sig kan man nog inte fatta.

Det finns väl en bortre gräns för hur mycket man tål? Hemlandet bombat, på flykt , lurad av smugglarna, livsfarlig överfart, osäker fortsättning.

Ändå skulle ni se dessa otroliga barn ...

Nej, godnatt, sov gott, försök att uppskatta det du har som är bra...