Det vi tyckte så mycket om med Alonissos var att det fortfarande känns
ganska genuint, med de enkla caféerna vid hamnen och vardagslivet i Patitiri. Det är väldigt lugnt nere i hamnen på kvällarna, inga barer som spelar musik, vill man ha lite mer folkliv så kan man bege sig upp till Chora.
Vi åt mycket god och vällagad mat på alla tavernor vi besökte, vad sägs om ugnsbakad fläsklägg med honung och apelsin ? eller ölbrässerat lamm eller varför inte kanin i en sås med hela smålökar, mums!.
Vattnet vid stränderna är kristallklart, badskor kan dock behövs, då de mestadels består av klappersten.
Den enda stranden det var ganska mycket folk på var agios dimitrios, förmodligen för det är den mest fotograferade och kända stranden.
Vi tyckte dock mest om Leftos Gialos och Milia.
Milia är en väldigt lugn strand, trots närheten till Patitiri, kan bero på att stranden är både stenig och sluttande, men fina omgivningar och en liten servering med smarriga hemgjorda ostpajer.
Kontrasten blev stor när vi sedan åkte över till Skopelos, här hade en enorm utveckling skett på 16 år. Mångdubbelt så många tavernor och hotell och rätt mycket folk på stränderna.
Detta ska nu inte tas som någon kritik mot Skopelos, det är fortfarande en mycket vacker Ö
men det kändes lite stort och stojigt efter Alonissos.