Sv: Den tyska kyrkogården på Kreta
Jag tackar också. Jag var barn under andra världskriget, skyddad mot information i det fredliga Jämtland. Med tiden har jag förstått vilken fasansfull tid det där var på andra håll, och fortfarande lever människor som var med på olika sidor.
Min man var barn i svältens Aten och jagade småfågel med slangbella för att få lite kött till familjen. Morbrodern snattade mat från tyskarna och kom hem med när han kunde.
Pappan var soldat och var sällan hemma.
De flesta här vill inte prata om den här tiden, för när världskriget tog slut var det inbördeskrig i Grekland. Misstron och splittringen sen dess lever kvar, tro inget annat. Men man lägger locket på för det leder inte till något gott att dra upp gamla historier.
(Jag har i egenskap av utlänning, alltså förhoppningsvis neutral och okunnig, fått många historier berättade av de mest skilda personer. )
|