Den grekiska tanten
Den grekiska tanten är en person som man inte bör underskatta. Betydelsefull för sin familj, vilken hon dominerar på ett helt annat sätt än de svenska tanter jag mött.
Jag menar, jag är ju sextiofem själv, men i Sverige skulle jag nog bli stött om ett aldrig så artigt barn kallade mig för tant... jag menar i jeans och jumpaskor och skinnjacka framsvischande på moppen... I Sverige värjer vi oss nog mer för att få tantstämpel än dom gör här.
Här är man tant vare sig man vill eller ej, för tilltalsordet till oss lite äldre kvinnor är "thia", det är faster, moster och tant, försåvitt man inte är "jaja", mormor eller farmor, kan användas av andra än barnbarnen också. Här på Kalymnos tilltalas även jajan med "paleá" = du gamla, utan att det är så värst oartigt.
Motsvarigheten för en man är "thios", och "pappous".
Äldre män får gärna tillnamner Barba, som Barbajanni eller Barbakosta o.s.v
Mindre bekanta personer tilltalar en med fru+ förnamnet, så jag är "kiria Monica" tills jag själv ber dem skippa fruandet.
Den klassiska tanten är till figuren kort men stabil, klädd i något blommigt om hon inte är änka, i så fall svart. Huvudduk är fortfarande vanligt på öarna men är inte någon religiös symbol. De yngre kvinnorna skulle aldrig sätta på sig en huvudduk, så jag hittar ingen att köpa, jag letar för fullt, det är så skönt att ha under moppehjälmen. Finns inte!
Tanten sköter allt: hushåll, barnbarn, ekonomi, grannrelationer, kyrklighet.
Oftast är det hon som rår om huset också.
Traditionellt ska varje redig far förse sina döttrar med eget hus i hemgift. Datta hade förr en enorm betydelse för flickorna, en socialförsäkring kan man väl säga, medan pojkarna antingen fick studera eller ge sig ut i världen för att jobba. Att det lever kvar på öarna kan verka egendomligt, eftersom de flesta flickorna nuförtiden studerar och förvärvsarbetar. Men gamla sedvänjor ändras inte så lätt. Papporna jobbar på och bygger hus åt döttrarna.
Så tanten sköter om sitt hus och sin trädgård. Hon älskar att laga mat och att vara känd för sin kokkonst. Ofta traskar hon över till grannen med en tallrik av den färdiga maten, en sed som jag har haft mycket glädje av.
Matlagandet börjar i ottan och familjen äter före middagsvilan, som är helig, åtminstone på sommaren.
Sen kan man ju alltid vilja äta en gång till sent på kvällen.
Tanten åker till affären i damsadel bakpå gubbens gamla moppe. Hon håller alla inköpen i famnen, tre-fyra kassar och en vattenmelon.
Tanten har en välanvänd röst med vilken hon kommunicerar med tanter tvärs över dalen. Telefon behövs inte här. Med sin röst håller hon ordning på barnbarnen, även andras barnbarn.
Tanten ger sin gubbe lite fickpengar då och då, så att han kan ta en ouzo med dom andra gubbarna nere på kaféet.
Tanten går på kvällsvisit till sina grannar för att diskutera livet, krämporna och såna som mig.
Tanten håller reda på helgdagar, bröllop, dop, begravningar, skandaler och allt annat som är viktigt.
Det här samhället skulle säkert falla ihop totalt utan tanten.
|