[Monica P]

Som pensionär har man ju en rad fördelar. Exempelvis behöver man ingen väckarklocka. Väckandet sköter ändå naturbehoven om...Inga tider att passa! Jo, förstås, alla dessa turer till olika doktorer och lab och sånt.

Men tiderna är flexibla i de flesta fall.

I morse skulle jag vara nånstans i sjutiden. Det var ganska ljust när jag gick ut, och alldeles tyst. Inte ens katterna hade vaknat, de har sin egen väckarklocka som står på halv nio ungefär.

Moppen , den vackra lingonröda, var blöt av nattens fuktighet. Jag har ett sadelöverdrag av fuskskinn, helt nödvändigt, tar in det om kvällarna, för vi har ofta väldigt fuktigt väder utan att det regnar.

Lite slirigt väglag på sina håll- sand och lera , inte lika lömskt som is med väl värt att respektera i kurvorna.

Lång-lång backe uppför, vilket nöje med denna tysta starka maskin! Det var så fantastiskt vackert bortåt öster, nästan soluppgång, havet metallblankt.

Inte en kotte mötte jag, en enda annan mopedist körde om mig. Nere i stan var däremot trafiken i full gång.

Snabbt uträttat ärende, lite halvbekanta personer önskade Kali Chronia!, sen till bageriet för spanakopittes, sen till macken för bensin. Näring behöver både folk och maskiner.

Nu hade det blivit lite före åtta, och plötsligt var det proppfullt med ungdomar på väg, moppar, föräldrar i bilar, gående i klungor...skolorna startar idag... och en klar sol rakt emot mig, lågt över Kos.

Lång-lång nerförsbacke på hemväg.

Katterna mötte mig vid grinden, hoppa-skutta-klättra upp i vinrankorna.

Sitter nu med en god kopp kaffe och njuter av spanakopitta.